Sitter här med en klump i magen ....en oro som bara blivit större och större...

Här fungerar det mesta ok...här finns regler och begränsningar som gör att man bara GÖR...här finns också hjälp när saker blir jobbiga..men DÄR ute ..där finns allt annat ...allt det som ställt till allt från början..allt som fick mig att hamna här..och det bara väntar på att få sätta klorna i mig igen ...det är ju bara det att ju längre jag stannar i den här skyddade verkstaden desto mer skrämmande blir verkligheten utanför..

Här inne är jag EN person och utanför vet jag inte vem eller vad jag är ....ORKAR jag göra annorlunda eller lever jag bara ett "rätt" liv innanför dessa väggar ????? och det gamla vanelivet utanför....

HUR ska jag kunna ändra och leva som en "vanlig" person när jag inte vet hur en sådan gör..JAG ser ju bara de som tränar och rör på sig ...som har "hälsan" som sin GUD och som ständigt talar om tex "-nu ska jag synda med...."och då referera till ngt som är gott och inte alls något som man DÖR av men som tillslut blir till ngt dödsfarligt ....och syndigt...

Har permissionsansökan för julen framför mig och känner en enorm oro ....hur ska alla mina NU nya vanor kunna hålla i sig i en miljö som är så smittad av mitt förra jag ...?? hur ska jag kunna motstå att bara göra som förut och hur ska jag veta när jag gör saker som min sjuka sida säger ....tex vid val av mat...hur mycket ...hur lite ....är det ok med en promenad ...längden ??? pga att jag tycker det är skönt eller pga kompensation....

ALLT detta som En "normal" människa har i ryggraden ..det ska jag lära mig NU.

Julen närmar sig med stormsteg och alla "vanliga" människor ser fram emot en lugn och mysig glädjehelg med familjen och ja jag erkänner jag HAR kännt likadant en gång för länge länge sedan när jag var ett barn.........

NU är det mer en rädsla som maler inombords...den går inte att förklara riktigt men den finns där som ett svart tökken som bara lägger sig framför all glädje som egentligen ska komma fram.....

HÄR är jag inte ensam om att ha den här känslan men utanför väggarna går alla omkring och känner något speciellt ngt som pirrar lite i maggropen...även om många säger att de tycker det är jobbigt med allt stressande inför julen så vet jag att innerst inne finns där en glädje också ...en glädje som INTE finns här inne...ngt som vi inte kan dela med våra nära och kära hur mycket vi än vill och försöker....

Julen är MATENS helg ...vad man än pratar om så är det mat mat mat ....(om man inte är barn förståss, för då spelar ngt annat en större roll....)

Man ska njuta och ta det lugnt,,,,alltså precis allt som jag /vi här har väldigt svårt för...

Allt som ger oss ångest och som gjort att vi nu sökt oss hit för hjälp ...allt detta är i centrum just den här kommande julhelgen som närmar sig med stormsteg...

Bara en sådan sak som att äta en pepparkaka och dricka lite glögg blir ett STORT projekt ....ngt som vem som helst annars kanske inte ens skulle reflektera över utan bara ta tex i butiken där det ofta bjuds nu...

MEN jag vill bara berätta för ER att det är ju inte det att vi inte innerst inne tycker om maten och allt gott. Vi kan sitta här och prata om hur vi minns att det var när man var liten och inte tänkte en enda tanke på vad den lilla goda pepparkakan hade för innehåll och hur många kalorier det var ner utan det är ÅNGESTEN som den ger bara av att titta på den...................

OM ändå jag kunde vakna upp imorgon och vara som då.............

TOMTEN SNÄLLA jag bryr mig inte om några klappar.........det enda jag önskar är att bli FRI!!!!!

Nu var det ett tag sen mitt förra inlägg men som sagt allt är just nu som en berg och dalbana..ena stunden lugnt för att nästa stund kännas som det svartaste svartaste ...Ångesten liksom påkkar på hela tiden och det känns inte som jag lever ett liv i verkligheten...

Man sitter här inne utan att kunna bara gå ut när man vill och dessutom ska man göra precis tvärtom mot man förut gjort....äta och INTE motionera....SAMT man måste gå upp i vikt ..vilket jag INTE har och inte vill acceptera MEN jag har inget val...eller...???Jo det har jag väl men om jag väljer det så går jag ju tillbaka till det som var och DET kan jag inte heller kalla ett LIV...inrutad vardag och tvångsmotion.  Hade tillslut inte ens tid att gå på bio..inte ens ro att titta på en film eller läsa något...
jag har inga nära vänner kvar eftersom jag inte haft tid att umgås ..inte ens ringa och prata med....

Livet var/är ENSAMT och jag ville/vill egentligen inte leva mer ...men jag är för feg för att göra något och istället för att gå tillbaka till det jag var inne i ..visserligen med ngn glädje på helgerna då jag fick UNNA mig lite naturgodis ..god mat och ngn Baily´s ....så kan jag ju lika gärna prova detta ett tag till och se .....

Även om jag hela tiden känner att det är ouppnåerligt att bli frisk ..att jag endast kommer att komma till den gråa zonen som jag varit i innan ..där jag äter enligt schema och håller mig lugn ...där andra anser att man är frisk men man fortfarande mår SKIT...man kommer till ett stadie där man KAN leva men man mår inte bättre psykiskt och man styrs fortfarande av en mycket strikt kontroll...man vågar inte släppa på ngt och börja LEVA..man är rädd för att det då ska eskalera ..både viktmässigt och ätmässigt ...att man inte ska kunna ståemot suget efter mat och att man helt och hållt kommer att tappa kontrollen ....Att leva i gråzonen är inget LIV heller men jag ger detta en chans till ....

Det som spär på känslan av att jag aldrig kommer att bli frisk är alla dessa patienter runt omkring som är här för

2-3-4 gången och som fortfarande mår skit...de har kommit upp i den vikt man vill här och sen ramlat tillbaka igen ,,,,det ÄR inte vikten som är det viktiga ...vilket många tror... DET finns masssor med tjejer och även killar runtomkring som mår fruktansvärt dåligt..som ständigt tänker på mat och motion och som styrs av detta utan att någon vet om det eller tom kanske inte ens inser själva att de styrs...Ta en sväng inom gymmet och se och lyssna själv...INTE mycket som är friskt ...ät si och så ...träna ...si och så....för att få den perfekta kroppen...förbjud det och det ....

Ju mer man begränsar sig desto mindre frihet och frihet.

Osså sitter man här igen ,,,,fredagkväll då "vanliga" människor har fredagsmys och bara njuter...

Dagen har väl varit rätt ok men en ok dag följs alltid av bakslag och ångest.....antingen i stor skala eller i mindre...

Idag har jag nämligen varit på utflykt till Emporia ...detta fick jag reda på igår..medan de andra som skulle med vetat det en längre tid...men som sagt eftersom mina jobbiga delar främst ligger utanför dessa väggar så tyckte man att jag nu ska ut och utmana..........

Att besöka ett köpcentra, som Emporia är väl inte själva utmaningen men genom att vara där en hel dag innebär detta både lunch och eftermiddagsfika UTE som en "Normal" människa och då även äta som en "normal" icke bantande människa.....(om dessa nu finns).......

Innan vi åkte fick vi som skulle med information hur allt var upplagt....de hade valt restaurang  "Jensens Böfhaus" som lunchställe  och "GRÄDDBULLERIAN" för eftermiddagsfikan. Till lunch hade de bestämt att vi fick välja mellan de 2 alt. som erbjöd som dagens lunch; Biff med stekt potatis, grillade grönsaker och sås eller Kycklingfilé med samma tillhörigheter..

Tyckte väl inte att detta skulle bli någon större utmaning då jag nu är van vid våra måltider här på avdelningen...MEN jag kan ju erkänna nu i efterhand att det faktisk blev lite jobbigare än jag trott, eftersom portionen var en aning större och potatisen var INTE stekt den var friterad.............!!!!  FOKUS :::: svälj och njut istället för att tänka på det negativa och då framkalla ångest,,,,En av tjejerna hade valt biffen och tyckte den var lite FÖR blodig så den skickades ut igen en stund, vilket innebar att vi andra åt och hon fick vänta...detta isintur ledde till oroskänslor hos henne och när maten sen kom hade hon mycket svårt för att äta...jag bestämde mig för att fokusera på min mat och att passa på att äta långsamt så att jag kanske skulle kunna känna mig skönt mätt efterråt och slippa det sug som oftast startar när jag tillåter mig att äta...jag tuggade och svalde..kände faktiskt att det smakade riktigt gott...och när jag tagit min sista tugga kände jag en skön känsla av nöjdhet!!! jag kände mig lugn och kan det kan ha varit en uns mättnad...

Efter lunchen fick vi gå fritt i affärerna och NI kan ju själv tänka Er ett gäng tjejer .......

Jag passade på att julklappshandla för att förtränga lite ångest som ändå infann sig och även inför den kommande utmaningen kl.15......GRÄDDBULLE

Klockan blev 14,30 och vi skulle samlas utanför...När jag kommer dit har tjejen som förut inte mådde så bra, brutit ihop helt och gråter medans en av personalen försöker trösta och prata....detta isig gör knappast situationen lättare men jag samlar mig och försöker koncentrera på människor runtomkring...på de som lugnt går och strosar, utan att ha en aning om hur det känns att stå här med gallopperande hjärta och kallsvett i pannan...FÖR EN GRÄDDBULLE.....

Vi samlade oss och gick bort till disken för att välja sort...Där fanns; dajm, hallon, saffran, marsipan, lime, mocka och sen slutade jag läsa...jag steg bara fram och sa :

En mockabulle tack....och andades ut efterråt...det kändes som jag inte andats på evigheter ...nu va det gjort ,,,iallafall steg 1.

Efter att alla valt gick vi en våning ner och satte oss på Espresso Haus, där vi köpte varsin kaffe att dricka till våra gräddbullar.....

Här sitter jag och skriver om vårt bullätande som om det vore värsta deckaren ...men så är det faktiskt för oss...skrämmande och ångestladdat...

Jag tog en tugga ..... ...tuggade långsamt och svalde...NEJ det VAR faktiskt inte gott!! jag blev faktiskt förvånad över min känsla...jag trodde ju att jag bara skulle vilja ha mer och mer och mer nu när jag provade...men den var aldeles för SÖT....

ja ha det var det ...kaffet var iallafall mycket gott och jag kommer INTE att gå till gräddbullerian en gång till......

Efter detta for vi hem igen och jag var faktisk lite nöjd....men som sagt jag vet också att ångesten oftast kommer som ett brev på posten ,,,,men som sagt det får jag ta ...

så nu när ni sitter där med ert fredagsmys... NJUT av att ni slipper kämpa för det...

Kram ..från en som nu fajtas hela kvällen med demonerna för att jag nu som kvällsmiddag ätit manna grynsgröt med två ostmackor......

Varför ska allt vara så svårt??????? Saker som en "frisk" person tar för givet blir så uppenbart jobbigt och svårt här...........och ännu svårare utanför ...och ändå på något sjukt sätt så känner man sig trygg i detta rum ............

En frisk människa går bara upp på morronen och känner efter lite ...vad ska jag käka för frukost idag...el tom idag orkar jag inte göra någon ...tar en macka påvägen eller ännu värre skippar den ...e inte hungrig...varpå man oftast kanske tar ngt mindre "nyttigt" eller äter förmycket till lunch............. DETTA agerande är inte farligt för ER..."friska" människor men det är livsfarligt men lockande för Oss ....

SKippar jag frukosten så startar inte suget och då slipper jag ångesten....= om suget kommer ändå ..hitta på något fysiskt illa kvickt så det försvinner för en stund............

En frisk människa har "RÅD" att slarva...man har ett extra förråd som kroppen kan ta av för tillfället och som man så småningom fyller på utan att ens ha en tanke på det...

Vi /jag däremot ligger på minus och för att hjärtat och hjärnan ska få näring käkar den av sig själv....den tar av organ och delar som är mindre prio...och så fortgår det till man en dag upptäcker att man inte kan gå tillbaka ....rutinen av att inte äta och att istället röra på sig för att kanske få tillåta sig ngt litet, sitter så djupt att man inte ens tänker på det utan hjärnan, eftersom den inte får näring, följer sitt inrutade mönster för då går det åt minst energi...man blir tvångig och inrutad för hjärnan har inget att jobba med ...inget att använda till nya tankar ,,nya känslor...eller känslor överhuvudtaget....

Energi till att vara glad, spontan, och att överhuvudtaget visa empati och omtanke, finns inte ...för kroppen=hjäran prioriterar överlevnad....och om jag då lägger den enda energi jag tillåter mig att äta på att springa 1 timme varje dag samt att powerwalka en timme till, så finns där ju inget kvar mer än den egna muskelvävnaden och de egna organen att knapra på.............= en livsfarlig linje och ett spel liknande rysk roulett ...eftersom man får skador inombords som man inte kan se för blotta ögat och man kan t o m gå upp till ett friskt viktmässigt yttre och ändå vara såpass skadad inombords att man aldrig återhämtar sig ....

Just detta har vi här på avdelningen fått erfara idag!!!!!!!

En patient som varit återkommande gick bort den 23 Nov....och detta meddelades till oss idag av personalen...

Patienten var född -70 = 42 år gammal och hittades i hennes föräldrars hem.

Hon hade precis skaffat egen bostad och höll på att flytta dit...hon hade gått flera behandlingar och nu senast för 2månader sedan ...efter behandlingen har hon haft regelbunden kontakt med öppenvården och man hade även måltidsstöd hemma.....

Alla prover var ok och ändå .............

Några patienter här på avdelningen kände henne, då de mött henne i behandling så stämningen här idag är rätt spänd.......Vi tände ett ljus för henne och satt tysta en lång stund.

Beskedet väcker känslor inombords ....både rädsla och styrka....det är så dubbelt ..ena sidan och det som känns mest är just den här hopplösheten ...att se hon har gått behandlingen ...och dessutom flera gånger ....hon såg frisk ut nu och inga prover visade på något konstigt ...hon skulle flytta till eget boende = hon måste ha kännt att hon fixade det rätt ok iallafall... OCH ÄNDÅ!!!!!!!!!!!!

Den andra känslan säger ...dette FÅR INTE hända mig ...men som sagt den sistnämnda känslan är som en viskning jämfört med VRÅLET av ångest och oro.............

Vad som döljer sig just nu under ytan...alltså inom min kropp...vilka skador som kanske finns men som inte syns och om där är skador eller ej...jag detta kan jag  antagligen inte få svar på ...MEN KANSKE kan jag stoppa processen och inte göra det värre............?

Sitter här och känner fruktansvärd hopplöshet.............vill inte mer ...vad är meningen med allt detta kämpande...för att må bättre när jag inte ens innerst inne känner att det finns något bra framöver...det känns som allt är en enda dröm och att den endast är ouppnålig ..att jag bara trampar vatten utan att komma någonstans och att jag bara lurar mig själv att det blir bättre....att runt hörnet ligger målet ..men när jag kommer dit ser jag att vägen fortfarande är evighetslång och då försöker jag tänka ..men runt nästa hörn men återigen är det lång väg kvar...............JAG PALLAR inte längre ...

Läser på facebook alla underbara kommentarer om "oh vilken vacker morron",,,el, " vilket underbart friskt väder det är idag"  ...osv osv...o här sitter jag instängd mellan fyra väggar och drömmer om något som är lika ouppnårligt och möjligt som att vinna en miljon på triss...

Hoppet och drömmen har lämnat mig och jag känner att jag är aldeles tom inombords ...livet var inte menat för mig och jag har bara varit ett problem de senaste 20 åren....

Jag har kostat samhället pengar när jag sökt hjälp och jag har kostat mina föräldrar och närstående pengar när jag inte sökt hjälp (eftersom jag inte kunnat jobba 100%) och ovanpå allt detta har jag varit elak, omedgörlig och besvärlig ...och skadat många nära och kära ...så till den grad att jag nu inte har mer än närmaste familjen ..el rättare sagt det har jag inte heller ...men eftersom de är familj så har det hjälpt mig oerhört mycket och vad har jag gett tillbaka mer än ELÄNDE................

Jag vill inte längre vara den där jobbiga .....vad är meningen med att kämpa???? vad har jag att erbjuda mer än elände och den drömmen jag hade när jag var liten om en familj med barn , hus och hem och att kunna ge mina föräldrar barn barn och bli uppskattad som mamma och kunna ge mina föräldrar detta ,,,den drömmen är KÖRD I BOTTEN ....som tex när man nu närmar sig jul och det snackas om julklappar ,,,,,,jag då ska man helt plötsligt fokusera på barnen MEN jag har inga barn ...och bara pratet kring detta gör mig ännu mer ledsen ...så ledsen att jag inte alls känner för att fira någon jul alls...jag kan sitta kvar här på rummet ...så slipper jag störa de som med glädje firar något som jag bara skulle förstöra........................................FA
N ..jag vill bara försvinna från allt....JAG VILL INTE LÄNGRE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ursäkta mitt uttryck men jag kan inte låta bli...ångesten bara pockar på och jag måste hela tiden fightas med tankar som surrar i huvudet.....

Allt startade vid lunchen idag....Jag blir så jvla irriterad på medpatienter som väljer mat efter vad som ingår som efterrätt.....

Idag valde jag fisk med pot, tomat och champinjonsås och som dessert ingick chokladmoussekaka!!!!!!! Hade inte en tanke på detta och sätter mig vid bordet då jag inser att mina bordskamrater valt det vegetariska alternativet veg.paella med ett äpple som efterrätt....

Här sitter jag med en mega efterrätt !!!!!!!!!!poff ...och ångesten kommer som ett brev på posten.....mal mal maler ..

Försöker fokusera på en sak i taget..varmrätten först...DET Var gott ...mycket smak (för ovanlighetens skull) men sen kom jag ju till det som gäckat mig hela tiden DESSERTEN!! som stått där och hånlett åt mig hela måltiden....

Det var bara att ta tjuren vid hornen för äter man inte, får man inte komma ut utomhus

alls..

FOKUs...tog en sked och stoppade in det i munnen ....FAN...det var SÖTT..och mastigt...en vanlig chokladmousse hade varit en dans på rosor jmf med den här kakan....MASTIGT och aldeles för mycket chokladsmak ..så även om jag egentligen ÄLSKAR choklad så var detta INTE GOTT!! men återigen var det bara att snällt och fint äta upp....och mitt i all denna fokus och kamp kommer där en mycket onödig kommentar från patienten mitt emot ...som försöker spela oberörd och duktig och som talar glatt om allt ...MEN som sagt JAG vet att detta bara är en fasad...det var nämligen henne jag först delade rum med, hon som tjuvtränar på rummet, fuskar med maten när personalen inte är uppmärksam och som GÅTT NER I VIKT under tiden här = Hur FRISKT-duktigt är det ,,,nej endast duktigt från den SJUKA SIDAN......

Kommentaren löd: OHHHH vad gott det ser ut...är det mycket chokladsmak ...hur är konsistensen....FAAAAAAAAAAAAAN håll käften skrek jag inombords och jag fick en stark vilja att bara ta kakan och trycka upp den i ansiktet på henne eller att personalen helt plötslgt skulle säga : SÅ nu bytar vi efterrätter med varandra ....så kunde hon sitta där med sin GODA chokladmousse....Fokus ,,,,hjälper detta mig????NEJ det gör det inte och jag måste påminna mig om att varje måltid totalt sett inkl. tillhörande efterrätt innehåller lika många kalorier ...alltså hennes rätt ger lika mycket som min...NU ÄR JAG DÄR IGEN ,,,jävla jämförande....Måste våga släppa vad andra gör och inte gör ...måste våga lita på min egen kropp ...lita på att den så småningom kommer att ge mig signaler som stämmer och som jag kan känna mig trygg i ...måste ge den tid att läka och hitta tillbaka ....

Demonerna blev ju faktiskt lite överraskade imorse när det var vägning(som det är varje måndag morron...)

Jag väcktes kl.05,30 för koll av puls och tryck och sen var det bara att lomma iväg till undersökningsrummet ....

Pulsen ökade påvägen dit och jag hade knappast sovit

Vad är normalt och vem bestämmer detta ????Vem har rätt och vem har fel...........vem ska man lyssna på när man själv kommit så vilse att man inte hittar........och hur ska man veta om man lyssnar på vargen eller lammet.

Nu när man sätter igång och tillför näring till kroppen startar hungern och man vet inte riktigt vad som ÄR hunger och vad som är SUG....ochjag förut endast ätit minimala mängder på en dag och nu äter vad som "Rekommenderas" tycker jag redan jag ätit massvis under denna dag................MEN nu sitter jag här och känner vad det nu är HUNGER eller SUG...Ska man våga trotsa sina tankar och ta en kvällsmacka så som "Rekommendationerna" faktiskt säger att man ska göra men som vi själva får bestämma om och när vi vill ta detta steg................

I alla tidningar står det ju spaltvis att man INTE ska äta mackor och allra helst inte på kvällen!!! men vad ska jag lita på och ska jag verkligen lyssna på det där utifrån eller är det personalen här som säger sanningen ELLER säger dom det bara för att man ska gå upp i vikt??? DESSA förbannade tankar som surrar i huvudet ....Hoppas de ger sig av ...VIll bara vara som "vanliga" människor.....