vad är det för dag?....

Tankarna snurrar och dagen går SAKTA...vad finns att göra...bara vänta på nästa måltid..

Sitter fast i ngt som inte är liv..

Ser andra som skrattar och glädjer sig åt saker i livet..saker som tar uppmärksamhet...som gör livet intressant och som ger det en mening...

Saker att se fram emot och längta till...

Bara att planera ngt och känna lust att göra ngt är för mig helt omöjligt..och jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i det också..

Vilken glädje det hade varit att bara kunna få känna längtan efter ngt eller bara att känna viljan att göra ngt...vad som helst..

Just nu står livet på paus och har gjort en så lång tid att jag inte längre vet hur det är att känna annorlunda.

Här inne serveras frukost 07:30, lunch 12:00, mellis 15:00 och middag 18:00 och sen är det bara att gå och lägga sig igen och så börjar det om....

Visserligen sökte jag hit för att mitt liv inte var så mycket mer givande innan,,,förutom att jag var ute i friska luften samt att jag träffade lite mer olika människor i förbifarten....men att sitta inne som en fånge och inte riktigt egentligen se ngn mening med det ...bara en paus från ett schema till ett annat...är inte heller ngt jag egentligen vill....det enda är att det ger mina föräldrar en paus från min ständiga närvaro...

Man kallar detta behandling men det är en förvaring...

Friska personer säger sig veta hur JAG känner och hur JAG ska göra för att må bättre MEN när man provat det x antal gånger tappar man liksom tron på att just den här medicinen passar mig...som typ att ge ett penicillin till ngn utan att ge rätt sort...det kommer tillbaka efter dosens slut...

Men jag har inget val....det är ju detta eller befinna mig hemma i mitt skapade fängelse där....och då pengarna inte finns där att prova nya vägar och nya infallsvinklar inte tas emot av bestämmande människor få jag finna mig i detta och sen komma hem till den bistra verkligheten efter dosens slut!!!

Livet är INTE ok...längre...inte för mig iallafall...och det har inte varit det de senaste 20 åren...

Det blir dessutom mer och mer outhärdligt...jag glider och har ingen tro på ngt bättre än att må som jag gör...och vad finns då för mening med att hänga kvar?

Jag lever inte och det enda skälet att jag finns här nu och skriver detta är att jag hängt kvar pga av andra människor runt mig...men då dessa nu "frånfalligt" också ....och jag endast har min familj,,,vilka jag plågar med mitt mående .....önskar jag bara ett slut....

Snälla ge mig iallafall styrkan att ta slut på detta lidande.....snälla låt mig få glida bort ....plåga mig inte längre och låt mig få försvinna...

Livet blev inte som jag trott och förhoppningsvis kan jag komma tillbaka i annan form och då kanske få uppleva glädje på riktig och även kärlek,,,,slippa all plåga som jag nu har dag efter dag...

Snälla nära och kära ....släpp mig och låt mig få den ro jag nu saknar,,,,låt mig slippa att plågas ....

Finns ingen tröst ..ingen återvändo....Nu ska jag bara ta mig hem och få min VILA....