Ffffaaaaaaaaan jag VILL härifrån NU...e så j..vla trött på att bli behandlad som ett NI.....varför kan man inte prata till MIG ...jag finns faktiskt här inne innanför...

Allt det här -Ni brukar göra si....Ni brukar göra så ,,,,sådana som Ni,,,,varför ska man behöva bli behandlad som ett fall något som det finns en bruksanvisning för att tilltala ....

Exempelvis vid frukost bordet varje morron ...tysthet och man sitter som ljus..övervakad av personer som känner en viss makt i att få bestämma och kommentera saker som DE anser vara konstiga och onormala....VEM bestämmer vad som är normalt??? Hela situationen känns ju redan onormal....

Jag kan förstå att man inte ska ha 1cm tjockt täcke av kanel eller salta extremt MEN vem säger att det är onormalt att ha tomatskivan närmast brödet och skinkan ovanpå ??? Petitesser som maktpersoner måste kommentera så att man ska känna sig underlägsen och som ett litet  barn................Bara tryck ner mig ..så att jag tappar allt som en gång var mitt eget ..allt som stod för MIN personlighet...

Stöp mig i en form som passar ER för jag är ju bara en sådandär ..ensådandär som brukar agera fel och som alltid luras och som fuskar.

Fortsätt att tilltala mig och samtidigt titta på någon annan som om jag inte fanns....

Fortsätt att föreläsa regler som ska gälla alla fast att de sen inte gör det i vissa fall...TRYCK ner mig..så mycket att jag tillslut inte vet vem jag är eller vad jag är ...hjärntvättad och ny ..precis som NI vill.....

Dagarna rullar på och jag vet inte riktigt vem jag egentligen är ??? Den gamla Pernilla var inte kry och den jag är nu är ngt av allt...

Jag kan endast minnas lite av hur jag var som barn och jag har gått nu i flera år och önskat mig tillbaka till den tiden ...då när allt vara va..man tänkte inte så mycket på vad man gjorde och varför ..man bara gjorde och det viktigaste av allt man mådde bra...så bra att man inte ens visste hur bra man hade det..

Klart att det fanns stunder då man också mådde sämre ..men det va inget i jämförelse hur vilsen och dåligt man kan må nu....

MEN jag har nog insett att det INTE hjälper att gå och tänka på DÅTID. Jag måste försöka tänka framåt..måste försöka hitta ngn sorts kraft att se att det kanske, kanske kan finnas något bra framöver..att jag kanske kanske kan iallafall få nosa på känslan av att göra något utan att tänka..att leva ett liv som inte styrs av något så banalt som siffror på en våg eller hur kläderna sitter just den dagen.

Jag vill komma loss från den stora klon som suttit i mig i så många år nu...men som sagt eftersom den suttit där så länge så har den grävt sig djupare och djupare och det blir mycket svårt att få bort den ...HELA den...utan att någon bit av klon fastnar kvar och utan att skada något för all framtid.

OM jag bänder loss en liten bit i taget..försiktigt försiktigt så är chansen kanske bättre att jag får väck så mycket som möjligt men å andra sidan då finns även risken att den hinner ta sig djupare ...Jag kan inte heller tänka mig det som ett stort plåster som man ska dra bort snabbt, för att slippa plågan under tiden man drar,...för jobbar jag för snabbt hinner inte hjärnan med och det blir som en jojoeffekt tillbaka till det gamla ..det invanda....de djupa mönstret som jag följt i så många år..

Jag vill ha ett slut NU men jag känner fortfarande att jag har en lång väg att gå...bara för att det fysiska repareras innebär det inte att det psykiska automatiskt blir bra..nej då ska även den sidan läka och det tar TID...och återfall kommer om man inte passar sig noga och om man har för brått ...man får ALDRIG glömma och jag måste sluta att slösa tid på vad som varit för det har ju varit...

HEMSKA hemska dag ...jag vill bara försvinna ...orkar inte mer ...hur kunde gårdagen vara så ok ...idag är allt så svart..ser inget ljus framför mig och känner bara tomhet inombords....

Intryckt i ett hörn där det inte finns luft eller ljus ..jag kippar efter andan men vet inte hur länge jag orkar ...hur ska jag hitta ork och motivation till något bättre när jag inte ens kan skönja lyckan därute..det gör ont i mitt hjärta och ångesten bara pulserar genom mig..

Ordinerad ännu en näringsdryck...och ovanpå detta endast halva den permission jag önskat över julhelgen...ffffffffffan inte lönt ens att försöka ...varför ska jag vara "duktig" och göra allt bra när jag inte ens känner att det finns ett liv därute för mig ...??

Orkar jag kämpa ??? och för vad??? de andra tjejerna här är mycket yngre och HAR verkligen något att kämpa för ...men jag ...jag känner mig bara som en gödkalv som ska upp i vikt för att alla andra ska bli nöjda ...jag har ingen glädje inombords och ser inget roligt framför mig ....

Snälla låt mig få vakna ur denna mardröm !!!!

Ge mig någott hopp eller släck ljuset för gott!!

Är tillbaka i min skyddade verkstad ..i trygghetsbubblan eller vad man ska kalla det...

Har varit hemom över helgen för att känna mig för...

Målade nog upp ett större och jobbigar senario än det blev men jag vet också att linjen är mycket fin och att man balanserar på en mycket skör tråd...

Jag måste vara benhårt och hålla mig precis till vad jag bestämt innan....inte gå utanför ramen överhuvudtaget....även om det känns tråkigt och jobbigt ...jag vågar inte riskera att rasera det som jag iallafall LYCKATS bygga upp...

Måste också verkligen jobba på att inte uppfatta och ta kommentarer på "fel" sätt...och förvränga till allt så att jag mår dåligt...måste försöka starta om med "on" knappen och börja helt från början...jag har inte råd att ens prova gamla hjulspår för de är så djupa att jag inte skulle kunna ta mig upp själv igen...inte förrän det gått så lång tid att damm och smuts fyllt upp dem till en nivå som jag själv kan ta mig ur och hantera.....

Arbetet är bara påbörjat och jag har lång väg kvar att ta mig ...men om jag lyckas att inte falla på vägen så går det ju snabbare...men som sagt jag måste vara försiktig och balansera hela vägen...hellre vara lite extra noggrann och försiktig och verkligen komma fram än att fastna i leran och bli kvar...

Sitter här med en klump i magen ....en oro som bara blivit större och större...

Här fungerar det mesta ok...här finns regler och begränsningar som gör att man bara GÖR...här finns också hjälp när saker blir jobbiga..men DÄR ute ..där finns allt annat ...allt det som ställt till allt från början..allt som fick mig att hamna här..och det bara väntar på att få sätta klorna i mig igen ...det är ju bara det att ju längre jag stannar i den här skyddade verkstaden desto mer skrämmande blir verkligheten utanför..

Här inne är jag EN person och utanför vet jag inte vem eller vad jag är ....ORKAR jag göra annorlunda eller lever jag bara ett "rätt" liv innanför dessa väggar ????? och det gamla vanelivet utanför....

HUR ska jag kunna ändra och leva som en "vanlig" person när jag inte vet hur en sådan gör..JAG ser ju bara de som tränar och rör på sig ...som har "hälsan" som sin GUD och som ständigt talar om tex "-nu ska jag synda med...."och då referera till ngt som är gott och inte alls något som man DÖR av men som tillslut blir till ngt dödsfarligt ....och syndigt...

Har permissionsansökan för julen framför mig och känner en enorm oro ....hur ska alla mina NU nya vanor kunna hålla i sig i en miljö som är så smittad av mitt förra jag ...?? hur ska jag kunna motstå att bara göra som förut och hur ska jag veta när jag gör saker som min sjuka sida säger ....tex vid val av mat...hur mycket ...hur lite ....är det ok med en promenad ...längden ??? pga att jag tycker det är skönt eller pga kompensation....

ALLT detta som En "normal" människa har i ryggraden ..det ska jag lära mig NU.

Julen närmar sig med stormsteg och alla "vanliga" människor ser fram emot en lugn och mysig glädjehelg med familjen och ja jag erkänner jag HAR kännt likadant en gång för länge länge sedan när jag var ett barn.........

NU är det mer en rädsla som maler inombords...den går inte att förklara riktigt men den finns där som ett svart tökken som bara lägger sig framför all glädje som egentligen ska komma fram.....

HÄR är jag inte ensam om att ha den här känslan men utanför väggarna går alla omkring och känner något speciellt ngt som pirrar lite i maggropen...även om många säger att de tycker det är jobbigt med allt stressande inför julen så vet jag att innerst inne finns där en glädje också ...en glädje som INTE finns här inne...ngt som vi inte kan dela med våra nära och kära hur mycket vi än vill och försöker....

Julen är MATENS helg ...vad man än pratar om så är det mat mat mat ....(om man inte är barn förståss, för då spelar ngt annat en större roll....)

Man ska njuta och ta det lugnt,,,,alltså precis allt som jag /vi här har väldigt svårt för...

Allt som ger oss ångest och som gjort att vi nu sökt oss hit för hjälp ...allt detta är i centrum just den här kommande julhelgen som närmar sig med stormsteg...

Bara en sådan sak som att äta en pepparkaka och dricka lite glögg blir ett STORT projekt ....ngt som vem som helst annars kanske inte ens skulle reflektera över utan bara ta tex i butiken där det ofta bjuds nu...

MEN jag vill bara berätta för ER att det är ju inte det att vi inte innerst inne tycker om maten och allt gott. Vi kan sitta här och prata om hur vi minns att det var när man var liten och inte tänkte en enda tanke på vad den lilla goda pepparkakan hade för innehåll och hur många kalorier det var ner utan det är ÅNGESTEN som den ger bara av att titta på den...................

OM ändå jag kunde vakna upp imorgon och vara som då.............

TOMTEN SNÄLLA jag bryr mig inte om några klappar.........det enda jag önskar är att bli FRI!!!!!

Nu var det ett tag sen mitt förra inlägg men som sagt allt är just nu som en berg och dalbana..ena stunden lugnt för att nästa stund kännas som det svartaste svartaste ...Ångesten liksom påkkar på hela tiden och det känns inte som jag lever ett liv i verkligheten...

Man sitter här inne utan att kunna bara gå ut när man vill och dessutom ska man göra precis tvärtom mot man förut gjort....äta och INTE motionera....SAMT man måste gå upp i vikt ..vilket jag INTE har och inte vill acceptera MEN jag har inget val...eller...???Jo det har jag väl men om jag väljer det så går jag ju tillbaka till det som var och DET kan jag inte heller kalla ett LIV...inrutad vardag och tvångsmotion.  Hade tillslut inte ens tid att gå på bio..inte ens ro att titta på en film eller läsa något...
jag har inga nära vänner kvar eftersom jag inte haft tid att umgås ..inte ens ringa och prata med....

Livet var/är ENSAMT och jag ville/vill egentligen inte leva mer ...men jag är för feg för att göra något och istället för att gå tillbaka till det jag var inne i ..visserligen med ngn glädje på helgerna då jag fick UNNA mig lite naturgodis ..god mat och ngn Baily´s ....så kan jag ju lika gärna prova detta ett tag till och se .....

Även om jag hela tiden känner att det är ouppnåerligt att bli frisk ..att jag endast kommer att komma till den gråa zonen som jag varit i innan ..där jag äter enligt schema och håller mig lugn ...där andra anser att man är frisk men man fortfarande mår SKIT...man kommer till ett stadie där man KAN leva men man mår inte bättre psykiskt och man styrs fortfarande av en mycket strikt kontroll...man vågar inte släppa på ngt och börja LEVA..man är rädd för att det då ska eskalera ..både viktmässigt och ätmässigt ...att man inte ska kunna ståemot suget efter mat och att man helt och hållt kommer att tappa kontrollen ....Att leva i gråzonen är inget LIV heller men jag ger detta en chans till ....

Det som spär på känslan av att jag aldrig kommer att bli frisk är alla dessa patienter runt omkring som är här för

2-3-4 gången och som fortfarande mår skit...de har kommit upp i den vikt man vill här och sen ramlat tillbaka igen ,,,,det ÄR inte vikten som är det viktiga ...vilket många tror... DET finns masssor med tjejer och även killar runtomkring som mår fruktansvärt dåligt..som ständigt tänker på mat och motion och som styrs av detta utan att någon vet om det eller tom kanske inte ens inser själva att de styrs...Ta en sväng inom gymmet och se och lyssna själv...INTE mycket som är friskt ...ät si och så ...träna ...si och så....för att få den perfekta kroppen...förbjud det och det ....

Ju mer man begränsar sig desto mindre frihet och frihet.

Osså sitter man här igen ,,,,fredagkväll då "vanliga" människor har fredagsmys och bara njuter...

Dagen har väl varit rätt ok men en ok dag följs alltid av bakslag och ångest.....antingen i stor skala eller i mindre...

Idag har jag nämligen varit på utflykt till Emporia ...detta fick jag reda på igår..medan de andra som skulle med vetat det en längre tid...men som sagt eftersom mina jobbiga delar främst ligger utanför dessa väggar så tyckte man att jag nu ska ut och utmana..........

Att besöka ett köpcentra, som Emporia är väl inte själva utmaningen men genom att vara där en hel dag innebär detta både lunch och eftermiddagsfika UTE som en "Normal" människa och då även äta som en "normal" icke bantande människa.....(om dessa nu finns).......

Innan vi åkte fick vi som skulle med information hur allt var upplagt....de hade valt restaurang  "Jensens Böfhaus" som lunchställe  och "GRÄDDBULLERIAN" för eftermiddagsfikan. Till lunch hade de bestämt att vi fick välja mellan de 2 alt. som erbjöd som dagens lunch; Biff med stekt potatis, grillade grönsaker och sås eller Kycklingfilé med samma tillhörigheter..

Tyckte väl inte att detta skulle bli någon större utmaning då jag nu är van vid våra måltider här på avdelningen...MEN jag kan ju erkänna nu i efterhand att det faktisk blev lite jobbigare än jag trott, eftersom portionen var en aning större och potatisen var INTE stekt den var friterad.............!!!!  FOKUS :::: svälj och njut istället för att tänka på det negativa och då framkalla ångest,,,,En av tjejerna hade valt biffen och tyckte den var lite FÖR blodig så den skickades ut igen en stund, vilket innebar att vi andra åt och hon fick vänta...detta isintur ledde till oroskänslor hos henne och när maten sen kom hade hon mycket svårt för att äta...jag bestämde mig för att fokusera på min mat och att passa på att äta långsamt så att jag kanske skulle kunna känna mig skönt mätt efterråt och slippa det sug som oftast startar när jag tillåter mig att äta...jag tuggade och svalde..kände faktiskt att det smakade riktigt gott...och när jag tagit min sista tugga kände jag en skön känsla av nöjdhet!!! jag kände mig lugn och kan det kan ha varit en uns mättnad...

Efter lunchen fick vi gå fritt i affärerna och NI kan ju själv tänka Er ett gäng tjejer .......

Jag passade på att julklappshandla för att förtränga lite ångest som ändå infann sig och även inför den kommande utmaningen kl.15......GRÄDDBULLE

Klockan blev 14,30 och vi skulle samlas utanför...När jag kommer dit har tjejen som förut inte mådde så bra, brutit ihop helt och gråter medans en av personalen försöker trösta och prata....detta isig gör knappast situationen lättare men jag samlar mig och försöker koncentrera på människor runtomkring...på de som lugnt går och strosar, utan att ha en aning om hur det känns att stå här med gallopperande hjärta och kallsvett i pannan...FÖR EN GRÄDDBULLE.....

Vi samlade oss och gick bort till disken för att välja sort...Där fanns; dajm, hallon, saffran, marsipan, lime, mocka och sen slutade jag läsa...jag steg bara fram och sa :

En mockabulle tack....och andades ut efterråt...det kändes som jag inte andats på evigheter ...nu va det gjort ,,,iallafall steg 1.

Efter att alla valt gick vi en våning ner och satte oss på Espresso Haus, där vi köpte varsin kaffe att dricka till våra gräddbullar.....

Här sitter jag och skriver om vårt bullätande som om det vore värsta deckaren ...men så är det faktiskt för oss...skrämmande och ångestladdat...

Jag tog en tugga ..... ...tuggade långsamt och svalde...NEJ det VAR faktiskt inte gott!! jag blev faktiskt förvånad över min känsla...jag trodde ju att jag bara skulle vilja ha mer och mer och mer nu när jag provade...men den var aldeles för SÖT....

ja ha det var det ...kaffet var iallafall mycket gott och jag kommer INTE att gå till gräddbullerian en gång till......

Efter detta for vi hem igen och jag var faktisk lite nöjd....men som sagt jag vet också att ångesten oftast kommer som ett brev på posten ,,,,men som sagt det får jag ta ...

så nu när ni sitter där med ert fredagsmys... NJUT av att ni slipper kämpa för det...

Kram ..från en som nu fajtas hela kvällen med demonerna för att jag nu som kvällsmiddag ätit manna grynsgröt med två ostmackor......