Det oundvikliga var där..jag var tvungen att göra något ..

Varje morgon som klockan ringde var ångesten outhärdlig ...ångest för att jag var tvungen att träna för att jag sedan skulle få äta..o det som var tillåtet att äta var endast ett fåtal produkter som "friskus" industrin vurmade för...

KVARG..lättfil, hallon, vattenmelon, grönsaker och riskakor bla...och till helgen kunde jag gå ut från ramen och äta naturgodis på kvällen....

Kroppen kändes som betong men jag stängde bara av och lyssnade inte...fortsätt följa ditt schema ..alla dagar ska se lika dana ut ..fortsätt fortsätt....träna, jobba, följ ditt mönster...

Tillslut orkade jag inte mer .....kontaktade Capio i Malmö och efter samtal med dem överenskommelse om att jag skulle ta en sviktplats* i Lund för att påbörja rutiner vad gäller ätande och bryta tränings/kompensations mönstret..(Man trodde inte att jag skulle kunna hantera att bryta tränings rutinerna själv och att de skulle bli jobbigt för mig på kvällarna när jag kom hem då Capio erbjuder dagverksamhet..... )

* några veckors inläggning på en avd .

Jag blev uppsatt på väntlista för plats i Lund.

Dagarna gick och ångesten blev starkare o starkare varje morgon ....samtidigt som kroppen kändes tyngre o tyngre och jag kunde inte förstå att jag kände såhär..jag tränade ju inte lika mycket som förr och ändå kände jag mig segare o tröttare än någonsin...skulle jag orka hålla ut??

Tillslut kom det ett brev med posten....jag va kallad till inledande samtal med läkare i Lund..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad är det för dag?.... Tankarna snurrar och dagen går SAKTA...vad finns att göra...bara vänta på nästa måltid.. Sitter fast i ngt som inte är liv..   Ser andra som skrattar och glädjer sig åt saker i livet..saker som tar uppmärksamhet...som ...

Livet är INTE ok...längre...inte för mig iallafall...och det har inte varit det de senaste 20 åren... Det blir dessutom mer och mer outhärdligt...jag glider och har ingen tro på ngt bättre än att må som jag gör...och vad finns då för mening med att...

Befinner mig i en bubbla...svårt att beskriva för de som inte själva kännt så men det är som en egen värld.. En värld där andras regler och sätt att agera och vara inte innefattar mig..jag måste helatiden vara annorlunda..agera annorlunda, reagera ...

Kan inte riktigt känna syftet med livet just nu....har inte gjort under en längre tid.   Var det verkligen meningen att jag skulle komma till den här världen ...? Hade jag varit ett djur hade jag rensats ut av naturliga skäl på en gång... Livet...

Känner mig vilsen..som om jag är inne i en bubbla och världen går på utanför. Känslan är starkare än någonsin...ser människor utanför fönstret som cyklar till jobb, dagis osv..alla har ett mål vart de ska och vad de ska göra just i detta nu och res...