I´m back!!

Efter mycket tankeverksamhet och övervägande har jag bestämt mig för att fortsätta blogga....men starta på ny kula..inte älta det som varit, utan forma något nytt ...bara berätta hur verkligheten är ...just nu!

Tigern står för styrka som jag känner att jag saknat men som måste till för att jag ska leva ett liv som jag hittills bara jagat....en tiger jagar MEN den vilar också....och det är just det jag måste lära mig...det ÄR ok att ngn gång ta det lugnt och bara vara...allt måste inte gå i 110 km i timmen...nej för att jag ska finna ro måste jag jobba på att det rogivande ska känna sig välkommet och att jag verkligen tar emot det med öppna armar..

Styrkan inombords kan bara växa om jag tillåter det ...sluta jaga ...känna efter.....återkommer framöver med blogginlägg där jag stakar fram en väg mot styrka ,,,,och då menar jag inte råstyrka utan den styrka vi alla behöver för att leva ett fullvärdigt liv som vi själva skapar och som vi står bakom helt och fullt...

Känner tomhet och hopplöshet...vem lurar jag ,....ena stunden känns allt så bra för att sen i nästa stund kännas hopplöst....känns som jag står på samma ställe och stampar ..som att jag bara väntar på ngt som ska mirakulöst ta mig ur den här soppan..vet inte längre hur jag ska hitta den sista motivationen till att jobba ytterligare framåt..Ibland kan jag känna att nu har jag gjort framsteg ..utmanat det som är jobbigt ...men sen i nästa sekund kommer tankarna på att det inte går att bli helt fri..

Vad är frihet..?? är det när man kan äta en kaka eller ngt som man har satt på sin förbjudet lista eller är det när man fysiskt fungerar som "alla"andra...??

Såfort man gett efter och gått upp några kilo ser människor runt en på en som man nu är på den säkra ..den friska sidan och att man nu hanterar tillvaron som "alla andra" ..att man är avslappnad och mår bra..men ACK så fel man har...

Det är ju när man gått upp i vikt som de STORA demonerna sätter in de stora atackerna...det är nu man ska hantera både en viktuppgång= en förändring av kroppen som man ska acceptera , fast att man kanske aldrig eller inte på länge sätt ut så,,,samtidigt som alla" runtomkring istället strävar åt det andra hållet ..allt prat om dieter hit och dieter dit...

Ta tex en dag till att kolla hur många gånger ordet banta el gå ner i vikt hörs runt dig.....på TV pratas det konstant om olika "nyttiga" och onyttiga varor och i reklamerna har man viktväktare (numera tom kändisar), diet drycker...träningsinstruktörer m.m Inte konstigt att de som inte är sjuka blir sjuka för även om man i många fall inte egentligen behöver gå ner i vikt så blir trycket så påtagligt att man till slut tror att man behöver det och så börjar man mixtra med det som kroppen egentligen är bäst på själv...

Jag säger inte att man inte ska träna och att man inte ska tänka på vad man äter MEN det är en jäkla skillnad om man verkligen behöver gå ner i vikt för att kroppen annars tar skada eller om man gör det för att media och annat säger att man ska se ut på ett visst sätt..

Allt är bra med måtta och sålänge man VERKLIGEN inte styrs av det pga tvång eller att man MÅSTE gör si el så, så fine do it,,,,men som sagt va på er vakt INGET ÄR BRA NÄR MAN GÖR DET I ÖVERDRIFT...tänk dig själv ska du tillbringa resten av ditt liv till att i huvudet styra vad du ska äta, när du ska äta och hur du ska äta....den energin är bortkastad om man bara lär sig att lyssna till kroppens egna signaler....EN KROPP STRÄVAR INTE EFTER ATT BLI ÖVERVIKTIG:...den strävar efter jämnvikt och sålänge du inte lägger dig i och försöker bestämma innan hur mycket du ska äta och inte äta så sköter kroppen det bäst själv...INGEN människa kan i förväg veta hur mycket kroppen behöver just nu..och sålänge vi äter med jämna mellanrum i lagom mängd så vet kroppen att det kommer näring och att den bara behöver en viss mängd och då signalerar den mättnad respektive hunger i rätt tid...låter man bli att äta el äter man för lite blir suget efter näring större och man trånar efter det som är "förbjudet" för kroppen behöver snabbt påfyllning med socker till hjärnan för att den ska fungera (som sagt 80% av ditt dagliga behov tas upp av hjärnan)...detta resulterar i att när du sen äter suger den åt sig allt och gärna lite till...................

Nu tillbaka till min situation här...som sagt allt känns så avlägset...här är det bara äta och vila som gäller och här fungerar det för jag har ju inget val ...men när jag kommer utanför (vid permissioner) så är det som en ko på grönbete...jag får verkligen kämpa för att hålla mig till vad som SKA VARA enligt behandlingen....det är faktiskt fruktansvärt jobbigt att konfronteras med andra personer när man är så sårbara ..man suger ju bara åt sig vad folk säger i fråga om när hur och hur mycket man tränade och att man avstod från kakor, att man äter enligt LCHF, att man kört ett mega pass på gymmet ,,,att man inte ätit på hela dagen för man ska på fest på kvällen....osv osv...men som sagt det är ju faktiskt så som verkligheten ser ut och ska jag verkligen kunna komma utanför här och ha ett bra liv så måste jag börja lyssna på mig själv ...skaffa mig ett eget liv...försöka ta reda på vad JAG vill...och inse att det faktiskt inte finns många människor som verkligen är FRISKA ,,,de flesta har faktiskt en light variant av ätstörning...varför måste man annars säga att man "syndar" när man tar en kaka och "man har gjort sig förtjänt"...,.,och "nu måste jag ut och förbränna eftersom jag åt de och de"......Som sagt det är svårt att ta sig framåt och försöka bli "frisk" när det inte finns så mycket friskt omrkring en i det verkliga livet.....

Nu sitter jag här igen och det har gått en tid...hade läkarsamtal idag ( dock inte ordinare läkare för han är i frankrike varje år under jan och febr.)

Känner att här inne fungerar allt och jag sitter bara av tiden ,,äta, sitta, äta, sitta   ja ja jag förstår att ett nytt beteende måste läras in genom upprepning och det är ju precis det jag måste...lära mig ett beteende som jag själv inte är van vid -att äta.....

Eftersom jag misshandlat min kropp under en så lång tid har jag ju som sagt kommit ifrån de naturliga känslorna som hunger och mättnad...jag kan alltså inte lita på vad min kropp säger eftersom jag inte känner något ..det enda jag känner är när jag väl äter så kommer ett outömligt sug ...ett sug som egentligen är fruktansvärt naturligt eftersom kroppen nu äntligen får näring men också skrämmande eftersom det inte släpper när jag äter utan jag måste så smått lära kroppen att det kommer att komma mat igen om några timmar .....så den behöver inte passa på....

Men som sagt skulle du själv lita på någon som slagit på dig i snart 20år och som nu helt plötsligt vill ge dig en kram??? Skulle du verkligen lita på att NU nU har hon ändrat på sig ...nu är vi vänner...TROR inte det ...och det är just därför som jag nu får äta som en diabetiker...på bestämda tider, med bestämd mängd ( ej för lite och ej heller för mycket)..helt enkelt programmera om hela mig...och förhoppningsvis hålla ut så länge att min kropp tillslut kan lita på mig och ge mig signaler som jag så småningom kan gå efter---

Förutom maten så måste jag ta medicin= Näringsdrycker ....för som jag nu under min behandling märkt GÅR MAN INTE UPP I VIKT AV ATT ÄTA:::frukost, lunch, mellanmål, middag och mellanmål.. man går snarare ner i vikt, vilket jag gjorde och det var ju INTE bra (har endast gått upp ca.2kg på 2mån.med full mat och INGEN TRÄNING och då endast efter införande av näringsdryck).... för att jag ska komma upp till en vikt som är i allafall i underkant på friskhet,

vilket motsvarar minimum BMI 18, så krävs det att jag tar detta tillskott.....Så jag kan konstatera att alla som känner på sig att de inte trivs och behöver av hälsoskäl gå ner i vikt: BANTA INTE!!! gå inte på de där dieterna som alla prata om och tro inte att du kan träna dig ner i vikt genom att äta LITE och TRÄNA mycket ...kroppen svarar bara med svält och stänger av hela maskinen, sätter in högsta beredskap och gör att du blir ÄNNU hungrigare så när du väl äter :

• Magen är inte beredd på mat och då har den inte tillfört enzymer i matsäcken som ska ta hand och bryta ner maten utan den suger åt sig allt den kan få och kan då heller inte bilda seretonin som hjärnan behöver för att kunna känna sig allert och lugn samt mätt ...ALLTså kommiunikationen störs och du äter mer än du hade behövt.........

NEJ dela upp maten under dagen och kroppen kommer att lita på att du ger den näring, vilket gör att den bara tar till sig det den behöver och gör sig av med resten för att sen vara beredd ca,3timmar senare på nästa leverans...

Jag vill även tillägga att du ALDRIG ska  utesluta något livsmedel......tex det här snacket med kolhydrater...HJÄRNAN BEHÖVER kolhydrater för att kunna fungera ...den kan inte använda kolhydrater från frukt och grönt ..den behöver pasta, ris , potatis och bröd ...så när du låtit bli dessa produkter får du ett naturligt sug efter detta ...Mackor tex eller om bristen är större ..sug efter sött som godis = snabbare upp till hjärnan ..

Kroppen reagerar helt naturligt ...den vill ha det vi inte tillåter den att få...Nu menar jag inte att man ska frossa ,,men om man äter lite av allt så får kroppen det den behöver och suget kommer inte..

EX. om man har ett gäng med barn och man säger till dem att de får leka med lastbilarna men inte med de röda............-vilka tror du de vill leka med????

som sagt livet är kompliserat men varför göra det mer kompliserat än vad naturen själv kan hjälpa dig med ...gå tillbaka till dig själv ...lär dig känna vad just DU behöver ...man kan aldrig i förväg bestämma vad kroppen behöver ...det måste den själv meddela oss och sålänge du inte lägger dig i så sköter den det bäst själv....

Tillägg : det är inte träningen som anv. den mest energin du till för ....Nej Hjärnan anv .80%  av all energi du ger kroppen.

Kram

Intryckt i ett hörn ....vill inte mer ..............trodde att jag kommit en lite bit och att jag iallafall kunde vara lite normal..men så plötsligt krävs det mer och jag mår bara sämre inombords...Kanske är det så att jag ska acceptera mig som jag är nu och acceptera att jag alltid kommer att må såhär ,...att allt de andra bara är en dröm..ngt som är få förunnat ...jag sitter så djupt i skiten att jag inte har ork att ta mig ur..

Ju mer jag försöker ju fastare sitter jag och ju längre från det friska känns det..

Nu har jag försökt allt... jag har börjat måla ...jag bloggar ...jag äter som jag ska och ändå ska man sätta in de förbannade näringsdryckerna som sen gör att man känner sig som ett DET ett sjukt litet jvla åbäke som bara är till belastning och som man ska tilltala på ett speciellt sätt ...en sådan där som är sådär och som gör sådär...en sådan konstig sjuklig person som bara bryr sig om sig själv och som ................

Nej fan nu orkar jag inte mer ....VARFÖR har jag drabbats av denna djävulska grej som slukar upp allt som jag trodde var jag ,,,vem är jag ,,,,är jag värd ett liv och isåfall hur fan ska jag kunna leva när allt känns så ouppnåerligt ....

Folk säger att de som tar slut på sitt liv är fega. Jag höll med om det förut...men nu börjar jag inse att de nog inte gör det för sin egen del utan för att de som är nära.Man vill inteatt de nära och kära ska behöva se någon lida så som man gör hela tiden...

De som är  i ens närhet säger bara::gör som de säger ...de är proffs....de vet vad de gör ....JA VA FAN de kanske vet vad de blivit tillsagda att göra men de vet FAN inte hur jag känner inombords .....De har inte en konstant ångest som maler och de kan gå hem efter en dag på jobbet....JAG jobbar 24 timmar om dygnet

Hur fan ska man kunna bli normal när man här innanför väggarna ska bete sig onormalt.....??

Man ska sitta som en nickedocka vid matbordet och mellan måltiderna ska man dricka en näringsdryck....VEM fan äter hela tiden ...så som vi ??? INTE någon vad jag tror...

Frukost: Två mackor + fil och flingor

Lunch: lagad husmanskost + efterrätt

Mellanmål: macka med pålägg

Middag: Lagad husmanskost + knäckemacka med ost

Kvällsfika: Helst 2 st mackor

Detta är vad som rekommenderas....därutöver får vi 4 st näringsdrycker på en dag.....

INGEN på denna jord äter såhär varje dag och är NORMAL!!!!!!!!!!!!!

Ffffaaaaaaaaan jag VILL härifrån NU...e så j..vla trött på att bli behandlad som ett NI.....varför kan man inte prata till MIG ...jag finns faktiskt här inne innanför...

Allt det här -Ni brukar göra si....Ni brukar göra så ,,,,sådana som Ni,,,,varför ska man behöva bli behandlad som ett fall något som det finns en bruksanvisning för att tilltala ....

Exempelvis vid frukost bordet varje morron ...tysthet och man sitter som ljus..övervakad av personer som känner en viss makt i att få bestämma och kommentera saker som DE anser vara konstiga och onormala....VEM bestämmer vad som är normalt??? Hela situationen känns ju redan onormal....

Jag kan förstå att man inte ska ha 1cm tjockt täcke av kanel eller salta extremt MEN vem säger att det är onormalt att ha tomatskivan närmast brödet och skinkan ovanpå ??? Petitesser som maktpersoner måste kommentera så att man ska känna sig underlägsen och som ett litet  barn................Bara tryck ner mig ..så att jag tappar allt som en gång var mitt eget ..allt som stod för MIN personlighet...

Stöp mig i en form som passar ER för jag är ju bara en sådandär ..ensådandär som brukar agera fel och som alltid luras och som fuskar.

Fortsätt att tilltala mig och samtidigt titta på någon annan som om jag inte fanns....

Fortsätt att föreläsa regler som ska gälla alla fast att de sen inte gör det i vissa fall...TRYCK ner mig..så mycket att jag tillslut inte vet vem jag är eller vad jag är ...hjärntvättad och ny ..precis som NI vill.....

Dagarna rullar på och jag vet inte riktigt vem jag egentligen är ??? Den gamla Pernilla var inte kry och den jag är nu är ngt av allt...

Jag kan endast minnas lite av hur jag var som barn och jag har gått nu i flera år och önskat mig tillbaka till den tiden ...då när allt vara va..man tänkte inte så mycket på vad man gjorde och varför ..man bara gjorde och det viktigaste av allt man mådde bra...så bra att man inte ens visste hur bra man hade det..

Klart att det fanns stunder då man också mådde sämre ..men det va inget i jämförelse hur vilsen och dåligt man kan må nu....

MEN jag har nog insett att det INTE hjälper att gå och tänka på DÅTID. Jag måste försöka tänka framåt..måste försöka hitta ngn sorts kraft att se att det kanske, kanske kan finnas något bra framöver..att jag kanske kanske kan iallafall få nosa på känslan av att göra något utan att tänka..att leva ett liv som inte styrs av något så banalt som siffror på en våg eller hur kläderna sitter just den dagen.

Jag vill komma loss från den stora klon som suttit i mig i så många år nu...men som sagt eftersom den suttit där så länge så har den grävt sig djupare och djupare och det blir mycket svårt att få bort den ...HELA den...utan att någon bit av klon fastnar kvar och utan att skada något för all framtid.

OM jag bänder loss en liten bit i taget..försiktigt försiktigt så är chansen kanske bättre att jag får väck så mycket som möjligt men å andra sidan då finns även risken att den hinner ta sig djupare ...Jag kan inte heller tänka mig det som ett stort plåster som man ska dra bort snabbt, för att slippa plågan under tiden man drar,...för jobbar jag för snabbt hinner inte hjärnan med och det blir som en jojoeffekt tillbaka till det gamla ..det invanda....de djupa mönstret som jag följt i så många år..

Jag vill ha ett slut NU men jag känner fortfarande att jag har en lång väg att gå...bara för att det fysiska repareras innebär det inte att det psykiska automatiskt blir bra..nej då ska även den sidan läka och det tar TID...och återfall kommer om man inte passar sig noga och om man har för brått ...man får ALDRIG glömma och jag måste sluta att slösa tid på vad som varit för det har ju varit...

HEMSKA hemska dag ...jag vill bara försvinna ...orkar inte mer ...hur kunde gårdagen vara så ok ...idag är allt så svart..ser inget ljus framför mig och känner bara tomhet inombords....

Intryckt i ett hörn där det inte finns luft eller ljus ..jag kippar efter andan men vet inte hur länge jag orkar ...hur ska jag hitta ork och motivation till något bättre när jag inte ens kan skönja lyckan därute..det gör ont i mitt hjärta och ångesten bara pulserar genom mig..

Ordinerad ännu en näringsdryck...och ovanpå detta endast halva den permission jag önskat över julhelgen...ffffffffffan inte lönt ens att försöka ...varför ska jag vara "duktig" och göra allt bra när jag inte ens känner att det finns ett liv därute för mig ...??

Orkar jag kämpa ??? och för vad??? de andra tjejerna här är mycket yngre och HAR verkligen något att kämpa för ...men jag ...jag känner mig bara som en gödkalv som ska upp i vikt för att alla andra ska bli nöjda ...jag har ingen glädje inombords och ser inget roligt framför mig ....

Snälla låt mig få vakna ur denna mardröm !!!!

Ge mig någott hopp eller släck ljuset för gott!!

Är tillbaka i min skyddade verkstad ..i trygghetsbubblan eller vad man ska kalla det...

Har varit hemom över helgen för att känna mig för...

Målade nog upp ett större och jobbigar senario än det blev men jag vet också att linjen är mycket fin och att man balanserar på en mycket skör tråd...

Jag måste vara benhårt och hålla mig precis till vad jag bestämt innan....inte gå utanför ramen överhuvudtaget....även om det känns tråkigt och jobbigt ...jag vågar inte riskera att rasera det som jag iallafall LYCKATS bygga upp...

Måste också verkligen jobba på att inte uppfatta och ta kommentarer på "fel" sätt...och förvränga till allt så att jag mår dåligt...måste försöka starta om med "on" knappen och börja helt från början...jag har inte råd att ens prova gamla hjulspår för de är så djupa att jag inte skulle kunna ta mig upp själv igen...inte förrän det gått så lång tid att damm och smuts fyllt upp dem till en nivå som jag själv kan ta mig ur och hantera.....

Arbetet är bara påbörjat och jag har lång väg kvar att ta mig ...men om jag lyckas att inte falla på vägen så går det ju snabbare...men som sagt jag måste vara försiktig och balansera hela vägen...hellre vara lite extra noggrann och försiktig och verkligen komma fram än att fastna i leran och bli kvar...