Tillbaka på avd efter en vecka hemma..

Känner mig trängd in i ett hörn...ångest och ångest...kramp i bröstet och vill bara sluta andas....

Ingen tror på en och alla känns som fiender....finns inget och ingen att hålla om och som ger en livslust...

Varför ska jag vara här och fyllas med mat o näringsdrycker när jag ändå inte ser ett liv utanför...låt mig få komma hem och sluta mitt liv i egen regi...om det tar ett till två år so bee it...här förlänger jag bara lidandet ännu mer och ilskan gror inombords på allt o alla runt mig som låtsas bry sig men som inte förstår min smärta inombords...

Snälla hjälp mig få ett slut på mitt lidande snabbt!!

I eftermiddag skriver jag ut mig och sen väntar jag bara på att få avsluta mitt 20-åriga lidande i lugn o ro...hemma.