Efter en natt som känns som en evighet ringer tillslut klockan 07,00....känns som jag bara snurrat runt runt i sängen hela natten..kryper i hela mig ...kan inte slappna av och somna även om jag känner mig trött...

Man kommer in och mäter puls och blodtryck...pulsen är låg som den brukar ..ligger på 40..men för mig är det som vanligt ..masar mig upp och tar en kvick dusch..innan det är dags för frukost..

Det verkar vara underbart väder ute...just nu är klockan 10:50 och solen skiner ..efter påtryckning har jag iallafall fått en i personalen att öppna mitt fönster lite(de är låsta) så att jag får rummet vädrat...gud vad underbar luften känns när den svishar in genom springan. Önskar nästan att det hade blåst ute så att jag fått in ännu mer...fick nämligen byta rum igårkväll eftersom min förra rumskompis tjuvtränade hela tiden på rummet ...vilket stressade mig ngt enormt ...men vet inte om jag iallafall gjorde ett nerbyt eftersom min nuvarande rumskompis har elementen på max...hon har BMI under 14 och fryser konstant ...rummet känns som en bastu och personalen bryr sig inte ...de tycker bara det är bra att det är varmt...denna värme var säkert en stro bidragande del i att jag inte fick ngn sömn inatt också..

Väntar bara på att klockan ska bli 11;30 för då får jag min utevistelse.....och det innebär 15min promenad i parken med andra patienter och personal....DETTA ÄR MITT FREDAGSMYS....för inte förrän jag läser i tidningen el tittade på morronprogammet insåg jag att det var fredag...för mig är alla dagar likadana...Visserligen kan ske det var så även när jag var hemma pga mitt träningschema men då unnade jag mig iallafall ngt extra fredag och lördagkväll vilket gjorde att dessa två dagar kändes lite speciella och som ngt man såg fram emot...NU har jag INGET att se fram emot ...jag har bara mörker och ångest runt mig och som sagt detta är bara början.

Är detta verklighet ............här sitter jag nu på ett litet rum, som jag delar med en annan person, ....

Väggarna är vita och kala och vi får bara sätta upp ngt litet precis vid sängen...har precis bytt till detta rummet eftersom min förra rumskamrat smygtränade så fort hon kunde...

känner en stor ångest inombords ..kommer saker verkligen att bli bättre eller sitter jag bara av tiden . Här gör jag allt rätt ..precis som de säger men jag vet också att så fort jag ställt mig på vågen och ser fakta av mina förändringar kommer paniken att stiga och sätten att förhindra fortsatt uppgång kommer att betyda mer än ett ev tillfrisknande..dessutom känns det som något så långt borta att jag inte ens kan känna att det lockar ...Har jag överhuvudtaget någonsin varit FRISK o FRI??? ja kanske när jag var liten ..typ när jag gick i låg och mellanstadiet ...sen satte tankarna på bantning igång och sakta men säkert betydde det mer än något annat ...

Kan inte riktigt säga när det egentligen blev ett stort problem ...det började ju så försiktigt med att man ville bli smal och omtyckt...populär ...

Ja så nu sitter jag här ...har förlorat i princip allt !!!

Hade bra betyg och hade allt utstakat ...en bra framtid framför mig men vad hjälper det nu när jag har kastat minst 20 år åt skogen och ägnat all min tid till att styra min kropp så till den grad att jag inte längre vet hur den egentligen ska vara för att jag ska känna mig lugn och harmonisk, glad ,och energirik..

Just nu när jag sitter här känner jag bara avsky och jag vet att detta bara är början...att jag kommer att må ännu sämre och jag vet ej heller om jag kommer att kunna härda ut..VARFÖR blev det såhär....har jag tid att grunna på det ..och måste jag ha svar på den frågan eller ska jag fokusera på att ta mig vidare och KANSKE kanske kunna må bättre..

Som sagt jag har inget kvar ....inget hem ingen familj..ett tvångigt inrutat liv utan glädje  ..bara ensamhet och javisst det är klart smal är jag men hur glad är jag egentligen och vad spelar det egentligen för roll att jag är smal när jag inte har någon kärlek iallafall...känner mig bara ledsen och tom och hade jag vågat hade jag nog gjort slut på eländet ..ser ingen utväg alls ....medans folk runtomkring tror att det bara är att börja äta och att träna med måtta, gå upp i vikt och sen är allt bra...NEJ NEJ NEJ så är det inte även om man emellanåt vill tro på det själv så blir jag snabbt påmind om att problemet är mycket större än så och då kommer känslan av ouppnålighet...om att jag strävar efter något som jag inte kan få ..rädslan för att gå upp i vikt samtidigt tillsammans för rädslan att det slår över i hetsätning eftersom jag får ett sådant sug OM jag ngt , dessa två tillsammans gör ju att jag inte kommer någonstans.

Tränar för att tillåta mig att äta ..äter för lite för jag får ett sug som jag blir rädd för ...vilket ger ännu mer sug och så är karusellen igång.....

Ibland tänker jag att det här går nog bra jag är nog inte så sjuk ändå ..men så plötsligt får jag fullständig panik då jag beställt vad jag trodde var "Vegetariskpizza sallad" och det egentligen var "Vegetarisk Pizza med sallad"...Pizza som är så förbjudet!!!!!!!! Dock insåg jag snabbt att utav de 3 alternativ som gavs ; vegetarisk pizza, lasagne eller korvgryta så var detta de som var bäst av alla 3 hemska alternativ..............

Att man även får spel och känner en otänkbarhet i att äta en saffransbulle kan också påvisa att man har ett problem som är större än att bara uppnå ett visst BMI.

Just nu kanske jag måste tvinga mig att ta en dag i taget och att fokusera på mig själv...ta att jag kommer att må skit och känna mig tjock samt även verkligen acceptera att jag måste upp i vikt och att vågen KOMMER att visa mer för att jag ska övervinna mina rädslor och bli lugn.

Vet inte om jag kommer att orka men som sagt en dag i taget............