Är detta verklighet ............här sitter jag nu på ett litet rum, som jag delar med en annan person, ....

Väggarna är vita och kala och vi får bara sätta upp ngt litet precis vid sängen...har precis bytt till detta rummet eftersom min förra rumskamrat smygtränade så fort hon kunde...

känner en stor ångest inombords ..kommer saker verkligen att bli bättre eller sitter jag bara av tiden . Här gör jag allt rätt ..precis som de säger men jag vet också att så fort jag ställt mig på vågen och ser fakta av mina förändringar kommer paniken att stiga och sätten att förhindra fortsatt uppgång kommer att betyda mer än ett ev tillfrisknande..dessutom känns det som något så långt borta att jag inte ens kan känna att det lockar ...Har jag överhuvudtaget någonsin varit FRISK o FRI??? ja kanske när jag var liten ..typ när jag gick i låg och mellanstadiet ...sen satte tankarna på bantning igång och sakta men säkert betydde det mer än något annat ...

Kan inte riktigt säga när det egentligen blev ett stort problem ...det började ju så försiktigt med att man ville bli smal och omtyckt...populär ...

Ja så nu sitter jag här ...har förlorat i princip allt !!!

Hade bra betyg och hade allt utstakat ...en bra framtid framför mig men vad hjälper det nu när jag har kastat minst 20 år åt skogen och ägnat all min tid till att styra min kropp så till den grad att jag inte längre vet hur den egentligen ska vara för att jag ska känna mig lugn och harmonisk, glad ,och energirik..

Just nu när jag sitter här känner jag bara avsky och jag vet att detta bara är början...att jag kommer att må ännu sämre och jag vet ej heller om jag kommer att kunna härda ut..VARFÖR blev det såhär....har jag tid att grunna på det ..och måste jag ha svar på den frågan eller ska jag fokusera på att ta mig vidare och KANSKE kanske kunna må bättre..

Som sagt jag har inget kvar ....inget hem ingen familj..ett tvångigt inrutat liv utan glädje  ..bara ensamhet och javisst det är klart smal är jag men hur glad är jag egentligen och vad spelar det egentligen för roll att jag är smal när jag inte har någon kärlek iallafall...känner mig bara ledsen och tom och hade jag vågat hade jag nog gjort slut på eländet ..ser ingen utväg alls ....medans folk runtomkring tror att det bara är att börja äta och att träna med måtta, gå upp i vikt och sen är allt bra...NEJ NEJ NEJ så är det inte även om man emellanåt vill tro på det själv så blir jag snabbt påmind om att problemet är mycket större än så och då kommer känslan av ouppnålighet...om att jag strävar efter något som jag inte kan få ..rädslan för att gå upp i vikt samtidigt tillsammans för rädslan att det slår över i hetsätning eftersom jag får ett sådant sug OM jag ngt , dessa två tillsammans gör ju att jag inte kommer någonstans.

Tränar för att tillåta mig att äta ..äter för lite för jag får ett sug som jag blir rädd för ...vilket ger ännu mer sug och så är karusellen igång.....

Ibland tänker jag att det här går nog bra jag är nog inte så sjuk ändå ..men så plötsligt får jag fullständig panik då jag beställt vad jag trodde var "Vegetariskpizza sallad" och det egentligen var "Vegetarisk Pizza med sallad"...Pizza som är så förbjudet!!!!!!!! Dock insåg jag snabbt att utav de 3 alternativ som gavs ; vegetarisk pizza, lasagne eller korvgryta så var detta de som var bäst av alla 3 hemska alternativ..............

Att man även får spel och känner en otänkbarhet i att äta en saffransbulle kan också påvisa att man har ett problem som är större än att bara uppnå ett visst BMI.

Just nu kanske jag måste tvinga mig att ta en dag i taget och att fokusera på mig själv...ta att jag kommer att må skit och känna mig tjock samt även verkligen acceptera att jag måste upp i vikt och att vågen KOMMER att visa mer för att jag ska övervinna mina rädslor och bli lugn.

Vet inte om jag kommer att orka men som sagt en dag i taget............

 

Linda P

22 november 2012 22:34

Vad betyder en siffra på en våg? Det är bara jordens dragningskraft..

Slösa inte bort ditt liv på något som är så betydelselöst - du får kanske bara ett liv!

Tänka att du var din egen dotter - skulle du önska dig det liv du lever/har levt?

Kram

nillis schalin

23 november 2012 10:43

Tack för uppbackningen ...det betyder mer än du tror...

 

Jennie

24 november 2012 21:53

Pernilla, jag hoppas verkligen att du blir frisk och lycklig! Du gör något väldigt viktigt genom att skriva din berättelse, dina tankar här! Mina döttrar är 10 och 12 år, har precis börjat bry sig om sina kroppar och tycker att de är på väg att bli tjocka. Tänker på vad de äter, ställer sig på vågen, vill var snygga och populära. Din blogg är fantastiskt bra! Mina döttrar läser vad du skriver och får sig en tankeställare!
Vi gick i parallellklass på högstadiet och jag tyckte alltid att du var en sån otroligt glad och snygg tjej. Kämpa och övervinn din rädsla, du kommer att vinna! Kram!

nillis schalin

26 november 2012 16:53

Tack så mycket för din kommentar och jag hoppas verkligen att jag kan hjälpa...jag kommer att blogga vidare genom hela min kamp och förhoppningsvis kan jag hindra någon från att fastna i samma skit eller iallafall ge någon lite stöd...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad är det för dag?.... Tankarna snurrar och dagen går SAKTA...vad finns att göra...bara vänta på nästa måltid.. Sitter fast i ngt som inte är liv..   Ser andra som skrattar och glädjer sig åt saker i livet..saker som tar uppmärksamhet...som ...

Livet är INTE ok...längre...inte för mig iallafall...och det har inte varit det de senaste 20 åren... Det blir dessutom mer och mer outhärdligt...jag glider och har ingen tro på ngt bättre än att må som jag gör...och vad finns då för mening med att...

Befinner mig i en bubbla...svårt att beskriva för de som inte själva kännt så men det är som en egen värld.. En värld där andras regler och sätt att agera och vara inte innefattar mig..jag måste helatiden vara annorlunda..agera annorlunda, reagera ...

Kan inte riktigt känna syftet med livet just nu....har inte gjort under en längre tid.   Var det verkligen meningen att jag skulle komma till den här världen ...? Hade jag varit ett djur hade jag rensats ut av naturliga skäl på en gång... Livet...

Känner mig vilsen..som om jag är inne i en bubbla och världen går på utanför. Känslan är starkare än någonsin...ser människor utanför fönstret som cyklar till jobb, dagis osv..alla har ett mål vart de ska och vad de ska göra just i detta nu och res...